Syrran ringde mig idag och ville gärna höra en gammal låt jag skrev för länge sen, eftersom hon skulle på 1700-talsmaskerad, en med extra mycket blank syntet och fluffiga peruker.
Hon ville höra Kavaljeren, mitt bidrag till SMASK 2005 i Piteå.
Kavaljeren är vare sig perfekt eller strömlinjeformad, men jäkligt kul! En av ett litet antal låtar som kommit till på grund av mitt och syrrans kombinerade skämtlynne. Och inte minst av hennes sjuttonhundratalsintresse.
Det finns väldigt många intressanta frågeställningar här: hur hade det varit om E-type hade gillat spetsmanschetter istället för ringbrynjor? Hur hade det varit om den coola killen i musikvideon inte sjöng om brudar i bikini utan om nymfetter i korsetter? Och hur hade det varit om han faktiskt INTE blev dyrkad av refrängsångerskan eftersom det just kommit fram en annan kille (eller var det en tjej?) ur kulisserna som river av ett jättefränt solo på cembalo? Hur det hade varit om vi hade haft dansare som skuttade in enbart iklädda strutsfjädrar på strategiska platser funderade vi på ett tag eftersom vi hade sett det i en kostymfilm men vid närmare eftertanke ville vi inte besvära någon annan med den idén.
Då för tio år sen fick jag en ursäkt att lusläsa mozartpartitur, referenslyssna alldeles för mycket på eurodisco och skriva/orkestrera en salig blandning till låt med inte mindre än två härliga tonartshöjningar.
Samt det tvivelaktiga nöjet att sy ett rosa överdrag till primadonnans korsett!
Ni kan tro att det var jättekul att få iscensätta sånt kvalificerat trams. Tack syster för påminnelsen.
Om ni nu skulle undra vem denna syster är och vad hon gör så finns en länk till hennes tecknarsida här:
i det här sammanhanget är hon också en skicklig solfjädersmålare (om någon behöver ”en dos rokoko” ska ni alltså snacka med henne!)